måste bara lägga in ett gammalt klassfoto från barndomen, 3:e klassen.
Vi har alla varit små en gång i tiden. Ibland är det svårt att ens föreställa sig.
Då är sådana här bildbevis bra. Eller kanske inte...
Ni som vet, visst är vi oss lika?
Och jag är, som väntat, precis lika söt som vanligt...vad annars?
Onödigt vetande: Jag var, vid tillfället, väldigt kär i bägge killarna som sitter på golvet...
Fast jag fick aldrig till det liksom.
Det fick bli Rikard (ståendes brevid fröken Marianne) istället, och trots att han dumpade mig efter hela tre dagar (och det sved i hjärta och själ) fick han ändå en inbjudan till vår 30-årsfest i höstas.
Så kalla mig aldrig långsint någon, ha ha ha
Kommentarer