Vägen till lyckade dumlekakor...MUMS!!!!
Inför fikat hos Mejran förut, plockade jag helt enkelt med mig ingredienser till dumlekakor. Kolor och noblesse inhandlades på torgkiosken. Sedan tog bussen mig till väg 184, där jag hoppade av och traskade tills jag kom till ICA-affären i Vinninga. Ifall baket skulle misslyckas var jag ju tvungen att ha köpa en reservplan B, typ en kanellängd el något liknande.
Inne på ICA sprang jag på en barndomsvän, Evelina och hennes lille son. Vi stod och babblade ett tag, ja ända tills Mejran ringde och undrade var jag var.
Det blev en kanellängd.
Väl på plats, i köket hos Mejran, blandades kaksmeten till och in i ugnen och vips! Så var det klart. Lyckat och ätbart.
Tänka sig, och vilken tur. Då Johan sa en gång till mig att man kan bara misslyckas en gång.
Vi tryckte i oss en del av dessa kakor, hur många tänker jag inte berätta. Kanellängden fick inte heller vara helt i fred för oss glupska fikaveteraner...fast det kanske jag inte skulle berättat. Kvällen avslutades med att M tittade på Anna Phil, och jag surfade - i väntan på Johan, som skulle hämta mig.
Mr slängde iväg ett mess förut till mig, så jag skrämdes inte genom messet i lördags, trots allt. Eller rättare sagt: han undrade om han fått ett mess av mig den aktuella natten eftersom han var ganska trött då det nådde hans mobil, så förmodligen kommer han inte ens ihåg vad det stod. Vilken tur! Eftersom det inte ens var viktigt.
Imorgon väntar jobbet igen (efter en veckas ledigt), och
övertid 
.
Kommentarer