Min allra underbaraste sida förevigad av Mejran, hösten 2004
Ett tag körde jag intensivt med min fisk-imitation [se ovan] för att muntra upp diverse barn i min närhet.
Och de barn som roades av detta spektakel från min sida är mycket lätträknade.
Typ ingen.
Och när fadderbarnet Elias sakta men säkert började darra med underläppen för att sedan börja gråta hjärtskärande, så det skar ända in i benmärgen, insåg jag till slut (och kanske i väl senaste laget) att det var dags att lägga av med fisk-fjanterierna.
Jag beklagar djupt att bland det första intrycket Elias fick av sin fadder var som en galen asiat/märklig fisk.
Jag beklagar även minst lika djupt att jag (förmodligen) gett ett x antal barn dessförinnan allvarliga men för livet.
Jag ville bara väl.
Jag lovar!
Faktiskt!
Kommentarer