Inte mycket stämmer överens med min verklighet och denna text.
Jag brände aldrig några bilder. Jag rev isär dom i små små nästintill obefintliga bitar.
Det utbyttes aldrig några brev mellan oss.
Det var inte dina ögon jag föll för, det var ju dom som först skrämde mig.
Min väg känns förhållandevis lagom rak, krokig, ljus och evig.
Absolut INTE ödslig iallafall.
Någon jacka finns inte heller i denna solskenshistoria.
Du kom aldrig tillbaka.
Du söker inte efter det som fösvann.
Iallafall inte med mig.
Det som stämmer:
"Finns ingenting kvar av det vi hade en gång, allt som finns kvar är aska och sot"
Jag fastnade för denna låt för ca 15 år sen.
Kommentarer