I veckan faller mina svarta halvlånga helslitna halvtaskiga lockar till golvet.
Prebens golv. Vad som helst kan hända...
En gång (ca tio år sedan) kapade jag håret, från skulderbladen till öronen pga ren ilska då jag var lite smått irriterad på en vän. Efter klippet gick jag raka vägen till hennes jobb och visade upp hennes verk eftersom det var hon som fått mig till detta...indirekt. Hon blev absolut inte muntrare.
Jag ska nog inte träffa någon innan klippdagen. Jag vet ju aldrig. Eller så kapar jag håret ändå. Men då kan jag iallafall inte beskylla någon annan för att påverkat mig...indirekt.
Dags att ta ansvar för mina handlingar.ALLA handlingar.
Min dagslånga karriär som hårmodell 2005
Det värsta jag upplevt.
Eftersom jag HATAR att stå i centrum inför allas blickar
är det ett mysterium i sig att jag ens tackade ja när jag blev tillfrågad av Geri.
Jag överlevde, men det var inte heller mer än så.
Kommentarer