Midsommar 2005
Mejran tillhör eliten. Hon är den som alltid står på min sida. Det är Mejran jag ringer till när jag stortjuter. Det är Mejran jag helst åker till när jag stortjuter. Hon leder mig alltid på rätt väg, när jag går vilse. Det är Mejran som får ta emot alla knäppa och långa mail från mig, när jag är upprörd eller bara fundersam. Mejran styr upp mig när jag faller för fort och djupt. Mejran sjunger alltid fina sånger. Mejran är konstant orolig för mig. Fast mindre och mindre på sista tiden. Mejran är overklig, på många bra sätt: klok, rolig, vacker, lugn, harmonisk, lojal, trofast och världens bästa vän. Mejran vill jag ALDRIG bli utan.
Mejran förlänger mitt liv.
Eftersom jag bloggar i första hand för min egen skull, för att komma ihåg mitt liv uppdaterar jag så fort jag får tillfälle o stunder över. Istället för att notera i skrivböcker. Har jag en dag åtta saker/händelser jag vill komma ihåg blir det helt enkelt lika många inlägg just den dagen. Jag skriver istället för att 
Kommentarer