Jag hyser mycket varma känslor för Mr HH.
Det är svårt att inte göra det.
Jag har inte förstått det förut.
Inte förrän igår efter vårt samtal om N.Y, Venedig, fyllor, åldersnojor och reunions.
Han välkomnade mig med öppna armar när jag var som mest trasig och tråkig.
En resa jag mycket väl behövde.
Han ställde upp utan att egentligen veta för hur mycket.
Utan att egentligen behöva göra det alls.
För sådan är han, vår allas Mr HH.
En gentleman.
En räddare.
En vän.
Jag förstod inte.
Inte förrän igår.
Tack!
Love U!
Kommentarer