Ibland hugger det till i bröstet på mig.
Och i hjärtat.
Som om samvetet vill komma ikapp.
Och livet.
Jag såg gamla kort förut.
Då var jag rynk-fri, pås-fri och hängröv-fri.
Hundra år sen.
Iallafall 20 år.
Hugget infann sig som väntat.
Min hemlighet är tung och sorgfylld.
Jag gråter blod och jag undrar bara varför.
Jag känner mig som världens sämsta människa.
Jag springer in i väggen.
Om och om igen.
Jag är en dåre utan samvete.
Samvetet infinner sig försent.
Som alltid.
Samvetet överskuggar det fina.
Som alltid.
Kommentarer