Jag har en löjlig fobi när det gäller telefonnummer jag inte känner igen, samt hemliga nummer. Jag svarar helt enkelt inte. Istället kollar jag upp numret i efterhand på eniro. Eniro på nätet är guld, iallafall då man hittar det aktuella numret.
Nu har det ringt ett och samma nummer några gånger, under det sista dagarna, både till mobilen och hem. Jag tänker att personen i fråga ringer säkert igen om det är viktigt, och är samtidigt övertygad om att jag kommer hitta numrets ägare på eniro till dess.
Så igår kväll hittade jag det, men vad hjälper det mig, när jag inte ens känner igen personen som kommer upp på sökningen?
Nada.
Kluven som jag är (för jag är ju samtidigt nyfiken...) fortsätter jag ändå att ignorera telefonen när detta nummer åter dyker upp på presentatören, även om det borde ringa en klocka i skallen som säger: "Förmodligen är det någon jag känner, eftersom personen ifråga fortsätter ringa".
Hos alla andra existerar nog denna inre klocka, men inte hos mig.
Jag är lite knäpp i vissa avseenden.
Så denna historien slutar med att ett nytt nummer ringde nyss på mobilen, strax efter det "okända". Nämligen numret till barndomsvännen Mattias mobil. Först då ramlar poletten ner hos mig. Han har förmodligen ringt hemifrån sina föräldrars telefon innan.
Han skulle meddela att han inte kommer på påskfesten. Ibland får man kämpa för det allra minsta och enklaste, innan det går ihop.
Och ja, jag kommer fortsätta att neka inkommande okända samt hemliga nummer till telefonerna.
That´s life. Och min lilla spänning här i livet.
Kommentarer