Igår kom abstinensen efter Mejran krypandes. Lite försiktigt, men ändå ganska så påtagligt. Dessutom kände jag mig i stort behov att få åka ut till hennes hem, på landet, och bara få sitta och vara och babbla och fika - i flera timmar.
Jag ville inte stressa med busstider, och jag slutade inte jobbet idag förrän kl 17:00.
Är man billös, så uppstår en del problem emellanåt. Inga större världsliga sådana, men dock, för stunden, stora för lilla mig. Idag ville jag sitta där i lugn och ro, utan någon kollektivtrafik som stressfaktor över axeln.
Tur för mig finns det underbara människor överallt i min närhet, som gärna ställer upp. Utan några som helst förbehåll.
Denna gång heter ängeln Johan. Han ställde, mer än gärna, upp att skjutsa och hämta mig. No problemo liksom. Ibland tror jag det inte är sant, finns det såhär snälla människor? Som vill göra sånt för min skull? Otroligt.
Mejran vart också imponerad av denna generositet.
Tyvärr lovade jag han dumlekakor...ja, de som inte vart så mycket kakor igår kväll.
Istället får jag bjuda han på en pizza så fort tillfälle blir.
Tiotusentals Tack till han!!!!
Abstinensen har lagt sig. En förut så dålig dag. En typiskt dålig dag (dom är dock mycket lätträknade nu förtiden), vände snabbt och fick ett super-avslut!
Nästa gång får Mejran stå för dumle-kakorna. Hon förstod inte hur jag kunde misslyckas med världens enklast kakrecept.
Inte jag heller...
Vi ska äta pizza nån dag, jag bjuder
Kommentarer